Väva Spis
_DSF1084.jpg

Väva Spis — berättelsen om projektet

 

Scroll down for English version

 

VÄVA SPIS — berättelsen bakom projektet 

»Skånes två hemslöjdsarkiv rymmer ett par hundra år av tusentals kreativa timmar, karaktäriserade av en stor dos fritt och konceptuellt hantverksdrivet skapande, historien, bildvärlden och berättelserna kännetecknas av en kulturellt brokig och kreativt tillåtande anda, som också innehåller en upplyftande närvaro av kvinnohistoria. Väva Spis-projektet är färgat av associationer och impulser, samt en tribut till det lekfulla, aparta skapandet.«

—Elisabeth Dunker

 
 
 

En vägg av inramade blombroderier, teckningar av barn och gardiner av virkade dukar. Hos formgivaren och bildkonstnären Elisabeth Dunker har andra människors kreativitet en alldeles särskild plats. Hon har alltid samlat sådant som människor skapat med sina händer, som inte blivit perfekt och just därför känns perfekt.

 

»Estetiken i folkkonsten och slöjden har alltid tilltalat mig. Jag hyllar den och älskar den.«

—Elisabeth Dunker

 

När Åsa Stentoft, hemslöjdskonsulent på Skånes hemslöjdsförbund, hörde av sig i slutet av 2015 med en förfrågan om ett gemensamt projekt, blev det därför början på ett självklart samarbete. Grundtanken med projektet var att sprida kunskap om de två arkiv som Hemslöjden i Skåne förfogar över, och som förbundet arbetat i flera år med att digitalisera och tillgängliggöra på Digitalt Museum. Tusentals handarbeten från flera århundraden som vem som helst får ta del av.

För att nå ut till yngre människor som arbetar kreativt ville Hemslöjden använda sociala och digitala kommunikationskanaler. Med hundratusentals globala följare genom sitt varumärke och kreativa plattform Fine Little Day var Elisabeth Dunker en självklar samarbetspartner. Åsa Stentoft förstod snabbt att de delade tankar, värderingar och intresse för att ta tillvara handgjorda föremål från gamla och nya tider.

– Vår tanke med projektet var att visa att arkiven skulle kunna inspirera formgivare inom många olika områden. Därför var det en fördel för oss att Elisabeth inte är utbildad inom textil, utan kan titta på det vi har ur ett annat perspektiv. Det har varit jättespännande för oss att se vad hon fastnat för och hur arkiven kan inspirera människor som inte primärt jobbar med textil, säger Åsa Stentoft.

Från början gjorde Elisabeth en digital utställning på digitaltmuseum.se, och lyfte även fram föremål som inspirerade henne under hashtaggen #handicraftarchives på Instagram. Hon skrev också om fynd från arkiven på sin blogg, som flera gånger utnämnts till en av världens mest inflytelserika inredningsbloggar. Det resulterade direkt i att fler hittade till de digitala arkiven. Senare började planerna på en fysisk utställning att ta form, och på så vis såddes fröet till projektet Väva Spis.

Utställningens namn är sprunget ur hemslöjdens kärna som handlar om att ”ta något man har och skapa något man behöver”. Spisen som symbol står för grupper av kvinnor som genom historien suttit tillsammans i sina kök och broderat, sytt eller vävt.

 

»Det finns en otrolig kvinnohistoria inbakad i samlingarna av föremål. Där finns kunskap och briljans, oändliga berättelser och ett material som är sammanhållet samtidigt som det är kulturellt brokigt. Så är det med slöjd och folkkonst; tar du en textil från Asien, en från Afrika och en från Norden så finns det något som förenar dem, något mellanmänskligt.«

—Elisabeth Dunker

 

Hon har alltid tyckt om spisen som symbol, både för sin grafiska form, men också för det den står för.

– Spisen eller matlagningsplatsen finns i alla kulturer även om den ser olika ut. För mig är den en symbol för själva livet.

Hemslöjdens förhoppning om att Elisabeth Dunker skulle hitta nya sätt att återbruka skatterna från arkivet infriades direkt när arbetet satte igång. En av de första saker Elisabeth fascinerades av i samlingarna var svartvita, till hälften kolorerade fotografier av svenska allmogetextilier. Den bitvisa färgläggningen har gjorts för att framtida generationer ska kunna veta hur föremålen sett ut i ursprungsformen, men Elisabeth tilltalades av det grafiska i själva fotografierna. En vävd matta som inspirerats av dessa fotografier, till hälften svartvit och till hälften i färg, blev en av de första produkterna som togs fram inför utställningen.

 
 

 

»Det där blev en aha-upplevelse för oss. Mattan har fått sitt mönster från en liten bit av en gammal textil. Uppförstorad blir den något helt annat. Samtidigt är mattan lika inspirerad av själva dokumentationen som av textilen i sig, eftersom det svartvita fotot har fått utgöra mallen. Det var ett nytt sätt för oss att se på materialet.«

—Åsa Stentoft

 

På liknande vis blev baksidan av ett broderi till ett broderat mönster på en tröja. Elisabeth Dunker har alltid haft en förkärlek för det lite aviga, det som inte känns så tillrättalagt, och till utställningen har hon skapat en rad prototyper till nya produkter som tagits fram i samarbete med slöjdare och småskaliga producenter i Skåne och Västra Götaland. Även om Elisabeth älskar slöjd och hantverk har hon ingen egen erfarenhet av att handarbeta, och blev under arbetets gång djupt imponerad av hemslöjdarnas förmågor.

– De sitter på en enorm kunskap och det är häftigt att se hur den är lagrad rent fysiskt, taktilt, i deras händer, säger hon. Just denna korsbefruktning mellan slöjdare och formgivare har kommit att bli den huvudsakliga målsättningen för projektet. Historiskt har den typen av utbyten förekommit i stor utsträckning, inte minst under hemslöjdens guldålder i mitten av 1900-talet. Om det vittnar många föremål i samlingarna. Men när billig massproduktion utomlands blev döden för många svenska industrier på 1970-talet förändrades förutsättningarna radikalt. Det blev en hård tid för hemslöjden i Sverige, och de nya förutsättningarna har skapat behov av nya former för samverkan.

Idag har hemslöjden medvind igen. Föremål med personliga berättelser har blivit trendiga inredningsattiraljer och intresset för återbruk är stort. Den gamla devisen från tidigare generationer om att ta vad man har och skapa det man behöver, lever kvar. Eller lever igen, snarare.

När utställningen Väva spis öppnar på Hemslöjden i Landskrona den 20 maj kommer besökarna få se det destillerade resultatet av otaliga möten mellan Fine Little Day och Hemslöjden. Grundtanken om att ”gifta de historiska föremålen med nutida mode” finns kvar och en detalj med en fågel på en flamskvävnad har till exempel förstorats upp och blivit ett stickat mönster på en tröja. Nya kombinationer av gamla mönster har blivit till plagg som känns moderna och rätt i tiden. Flera av dem kommer att säljas under utställningen och via Fine Little Day och Hemslöjden Skåne.

Projektet slutar inte med utställningen i Landskrona. Under hösten 2017 vandrar den vidare i landet, efter sommaren till Fine Little Day i Lindome. Därefter kan den komma att ställas ut i fler städer.

> Läs mer om utställningens turnéplan

Elisabeth Dunker kommer att fortsätta söka inspiration i arkiven och känner att hon genom projektet fått ett mer strukturerat arbetssätt.

– Det är jag tacksam för, och förhoppningsvis kan jag också förmedla det vidare till andra. Jag tar med mig känslan av att konsten ska vara tillåtande och att man får lov att misslyckas. Det perfekta blir så distanserat, säger hon, och beskriver hur det i vårt moderna samhälle är lätt att massproducera produkter men svårare att framställa föremål med nerv i.

»Den där nerven som handgjorda saker består av, det är den som är hela tjusningen. «

—Elisabeth Dunker

 
 
 
 

Produkterna har tagits fram i samarbete med slöjdare och småskaliga producenter i Skåne och Västra Götaland.

> Läs mer om tillverkarna


Väva Spis är ett samarbetesprojekt mellan Fine Little Day och Hemslöjden i Skåne med stöd av Region Skåne. Tack också till Landskrona stad och Nämnden för hemslöjdsfrågor.

 
 
 
 
 

VÄVA SPIS — the story behind the project

English version

 
 

A wall of framed floral embroidery, drawings made by children and curtains of crocheted tablecloths. Other people's creativity holds a special place with the designer and artist Elisabeth Dunker. She has always collected things that people create with their hands, things that might not have ended perfect, and precisely because of that feels perfect.

»The aesthetics of folk art and handicrafts has always appealed to me. I salute it and love it.«

—Elisabeth Dunker

When Åsa Stentoft, handicraft consultant at Skåne handicraft associations, approached her in late 2015 with a request for a joint project, that therefore became the beginning of an evident collaboration. The basic idea of the project was to disseminate knowledge of the two archives in Hemslöjdens possession, the archives that the union for years worked to digitize and make available on Digitalt Museum. The archives consists of thousands of handicrafts made throughout several centuries and that anyone can enjoy.

To reach out to younger people that work creatively Hemslöjden wanted use social and digital communication channels. With hundreds of thousands of global followers through her brand and creative platform Fine Little Day Elisabeth Dunker was an obvious cooperation partner. Åsa Stentoft quickly realized they shared ideas, values and interests to take advantage of handmade objects from the old as well as new times.

– Our idea with the project was to show the archives could inspire designers in many different areas.

Thus making it a benefit for us that Elisabeth is not educated within textile, and therefore can look at what we have from a different perspective. It's been really exciting for us to see what she has taken a liking for and see how archives can inspire people that do not primarily work with textiles, Åsa Stentoft says.

Originally, Elisabeth made a digital exhibition on digitaltmuseum.se , and highlighted objects that inspired her under the #handicraftarchives hashtag on Instagram. She also wrote about findings from the archives on her blog, which repeatedly has been named one of the world's most influential interior design blogs. It directly resulted in more people finding out about the digital archives. Later, plans for a physical exhibition started to take shape, and thus sowed the seed for the project Väva Spis.

The name of the exhibition originated from the essence of handicraft that is all about "taking something you have to create something you need." The stove symbol stands for the groups of women that throughout history have been sitting together in their kitchen and embroidered, sewn or woven.

»There is an incredible women's history embedded within the collections of the objects. There is knowledge and brilliance, endless stories and a material that is cohesive while at the same time being culturally variegated. That is the way it is with crafts and folk art; take one textile from Asia, one from Africa and one from Scandinavia and there is something that unites them, some social relation.«

—Elisabeth Dunker

She has always liked the stove as a symbol, both for its graphic form, but also for what it represents.

– The stove or cooking place exists in all cultures, even if it looks different. For me it is a symbol of life itself.

Hemslöjdens hopes that Elisabeth Dunker would find new ways to re-cultivate the treasures from the archive were immediately met after the work began. One of the first things Elisabeth was fascinated by in the collections were black and white, half-colored photographs of Swedish folk textiles. The bitwise coloring has been done for future generations to know how the objects looked like in its original form, but Elisabeth found the graphics of the photographs themselves appealing. A woven rug inspired by these photographs, half black and white and half in color, became one of the first products that were developed for the exhibition.

»That was an eye-opener for us. The carpet has gotten its pattern from a small piece of an old textile. Enlarged, it becomes something else entirely. At the same time, the carpet is equally inspired by the documentation of the fabric itself, because the black and white photo became the template. It was a new way for us to look at the material.«

—Åsa Stentoft

Similarly, the back of an embroidered vest was made to a printed pattern on a sweater. Elisabeth Dunker has always had a penchant for the a tad awkward, things that does not feel corrected, and for the exhibition she has created another series of prototypes for new products developed in collaboration with craftsmen and small-scale producers in Skåne and Västra Götaland. Although Elisabeth loves handicrafts, she has no personal experience of it, and during work became deeply impressed by the handicraft abilities.

– They are possessing huge knowledge and it is cool to see how it is stored physically, tactile, in their hands, she says.

This cross-fertilization between smithers and designers, both from Sweden and other countries, has become the main objective of the project. Historically, that type of exchange has occurred to a large extent, not to mention during the golden age of the handicraft of the mid-20th century. Many many objects in the collections testifies about that. But when cheap mass production abroad became the death of many Swedish industries in the 1970s, the conditions changed radically. It became a hard time for Swedish handicraft, and the new conditions have created the need for new forms of cooperation.

Today handicrafts has a favorable climate again. Items with personal stories has become trendy interior decorations and the interest in reuse is widespread. The old deeds of previous generations about taking what you have and creating what you need remains alive. Or rather, alive again.

When the exhibition Väva spis opens at Hemslöjden in Landskrona on May 20th, visitors will see the distilled results of countless meetings between Fine Little Day and Hemslöjden. The basic idea of "marrying the historical objects with contemporary fashion" is present, and an apron has, for example, given inspiration to a skirt, a XXX has become a XXX (so far only seen the sketch card in Elisabeth's mobile phone, see comment below!) And A detail with an embroidered swan is a big graphic print on a college shirt.

New combinations of old designs have become apparel that feels modern and contemporary. Some of them will be sold during the exhibition and via Fine Little Day.

The project does not end with the exhibition in Landskrona. In the fall of 2017 it will continue through the country, first to Fine Little Day in Lindome in September.

Elisabeth Dunker will continue to seek inspiration in the archives and feels that she has gained a more structured way of working through the project.

– I'm thankful for it, and hopefully I can also pass it on to others. I take with me the feeling that art is allowing and that you are allowed to fail. Perfection feels so distanced, she says, and describes how in our modern society it is easy to massproduce products, but more difficult to produce objects with nerve.

»The nerve that handmade things consist of is the true allure.«

—Elisabeth Dunker

 
 

The products has been developed in collaboration with craftsman and small scales producers in Skåne and Västra Götaland.

> Read more about the producers


Väva Spis är ett samarbetesprojekt mellan Fine Little Day och Hemslöjden i Skåne med stöd av Region Skåne. Tack också till Landskrona stad och Nämnden för hemslöjdsfrågor.